Alltså det här med att dokumentera Mollys utveckling är jag så fruktansvärt dålig på... Har bara skrivit lite lite i hennes första bok. Tänker att det hinner jag göra sen... Jag kommer ihåg! Meeen, man kommer inte ihåg. Sitter och tänker tillbaka på den första tiden när vi kom hem från bb, hur kaos det var. Amningen som krånglade, hur jag låg på soffan och körde vagnen fram ock tillbaka. Molly visste ju inte att det var natt! Hur avundsjuk jag var på Eric och hundarna som sov... När Molly väl somnade i vagnen så ställde jag hela liggdelen i spjälsängen allt för att hon inte skulle vakna och skyndade mig ner i sängen för att sova sova. Hur fumligt man böt blöja flera gånger per natt vilket ju inte behövdes inser man ju nu i efterhand.
Första barnvagnspromenaden som gick i snigeltakt eftersom man inte riktigt var så fit efter förlossningen...
Första badet, hur ska man hålla? Vilka salvor och tvålar är bäst? Vad är rätt och fel?
Tänk första bilresan till Västerås, hur nervös jag var för att hon skulle bli hungrig, vart skulle man amma, byta blöja? Hur gör man med en bebis? Jag tyckte så synd om Molly eftersom vi "släpade" ut henne i bilen, tänk om hon går sönder... Så kändes det! Nu känns det som man inte har gjort annat :)
Tänk det första leendet som kom vid fem veckors ålder, första skrattet vid 8 veckors ålder... Det går inte beskriva hur alla nya steg i utvecklingen känns. Svårt att greppa och hinna med.
Nu rullar hon nästan runt på golvet, greppar fötterna, följer snabbt alla rörelser med blicken, sitter i barnstol vid bordet, vill stå upp, äter smakportioner, jollrar, blåser bubblor... Det känns som det händer något nytt varje dag och jag älskar det!
Molly är nu 19 veckor och 3 dagar och jag ska förmodligen vara hemma ett helt år till om jag får bestämma!
Det är svårt att förstå att hon en dag ska kunna gå, prata, äta själv, gå på dagis...
Älskade unge...!
Håller så med dig! Man kommer ihåg, men ändå inte.. Det var väldigt mycket i början!
SvaraRaderaMen lovar dig att när de blir äldre så är det sååå roligt!!
Igår när Casper blev hämtad på dagis så sa vi hej då till alla barnen o han ger dem en släng-puss!! Det är så sött att man vet inte riktigt vart man ska ta vägen!!! <3
Haha! Helt sjukt! Gå på dagis känns helt jätte långt borta, men ser faktiskt lite fram emot det, tänk att få hämta hem sin älskade unge efter en hel dag! Eller halv dag! Så mysigt! :)
SvaraRaderaDet värsta med det är bara att man kan inte gosa när man vill.. - som nu! Ja vi kanske kan ha en liten bebisträff här nästa vecka? :D